På den senaste tiden har jag nog skrivit alldeles för mycket om hur jäkla stolt jag är över Musse men det tåls att upprepa. Igår var han så duktig (kolla gärna på filmen jag lade upp i förra inlägget!!!) och idag tog vi en uteritt. Största delen av tiden var han lugn och mest bara pigg. Direkt när jag tar i tyglarna, gör några halvhalter så kommer han ihop. Musklerna på halsen spelar och han kommer in under mig. Han är inte alls lika tjafsig och går bara lugnt på i form. Antagligen har musklerna vant sig mer vid att gå i form och jag kan kräva mer att han går rätt mest hela tiden. Inte heller biter han tag i bettet och drar upp huvudet lika mycket, idag hände det bara ett fåtal gånger.

 

Idag blev inte energin så mycket att han ville sticka, utan han lyssnade jättebra på mina hjälper. Vi galopperade lugnt i form, travade härliga traver och skrittade på lång tygel. Både höger och vänster galopp. Mjuk och härlig. Vi klättrade i backar. Shit, vad jag är stolt över honom. Under våra uteritter har jag börjat de senaste två gångerna att sitta ner i traven superkorta sträckor nu när han börjar komma igång med ryggen. Idag satt jag ner i tio meter när hans rygg var aktiv och han bar mig verkligen.

 

Nej, gud, den här lilla hästen förvånar mig varje dag. Snart ska jag iväg och fira en kompis som fyller arton och efter det ska jag med Linnea (som också ska dit) och rida lite på Bea (det är Linnea som har Bea). Hääärlig dag!