Jag har bestämt mig. För första gången i mitt liv kan jag, vågar jag, besvara frågan vad jag tänker göra med mitt liv. Jag tänker bli hippolog. Så, där var det. Meningen jag haft på tungan hela sommaren men knappt vågat yttra tills jag tänkt igenom allting några tusen gånger.

 

Sen jag gick på högstadiet har jag alltid velat bli beridare men sen jag första gången läste kraven har jag försökt putta tankarna åt sidan. Att jag skulle rida medelsvår A och hoppa bana på 120 cm känns så långt borta. Jag har ingen häst som jag kan uppfylla kriterierna med för tillfället, vet inte var jag skulle hitta en häst att uppfylla kriterierna med och även om jag gjorde det är det ingen quick fix att komma upp på medelsvår A i dressyr och hoppa 120 när jag inte ens ridit ett enda dressyrprogram och hoppat 50 cm clear round för sex år sedan på en busig ponny. 

 

Dessutom är jag smart och samtidigt som jag älskar hästar gillar jag att läsa teori - jag livnär mig på facklitteratur inom ämnen jag vill bli bra på. Ska jag vara ärlig kan jag ganska lätt få tunnelseende och siktar jag in mig på ett mål gör jag allt jag kan för att nå fram. Så varför skulle då det enda högskoleprogramet som kombinerar häst, ridning och teori på ett häftigt sätt vara fel för mig? Nej, jag vet faktiskt inte. Det känns helt rätt.

 

Det enda jag är osäker på antagningsproven. För att komma in rider man antagningsprov i dressyr, hoppning samt visar häst för hand. Jag är en okej ryttare men i sånna här stunder vacklar alltid mitt självförtroende. Min sits har förbättrats men vissa småsaker irriterar mig. Jag kan inverka bra men har en tendens att överdriva hjälperna och bli för stor och rida för mycket. I det stora hela blir jag alltid osäker när det kommer till att prata om min ridning, som jag faktiskt vet är ganska bra. Kanske beror det på att jag aldrig tävlat och inte kan säga exakt vad jag kan, säga exakt vilken nivå jag ligger på. Jag vet faktiskt inte.

 

Men, jag kommer att ge mig själv tid. Visst vill jag söka in till våren men kommer jag inte in gör det ingenting. Jag har hela tiden sagt att jag vill ta ett år utan skola efter gymnasiet och kommer jag inte in fortsätter jag jobba på min ridning i ett år. Kommer jag inte in har jag hittat en distanskurs som är förberedande för hästskötarexamen. Under det året läser jag isåfall den, jobbar kanske extra i något stall, rider, njuter.

 

Dock vill jag ju gärna komma in nästa vår. Därför tänker jag ge järnet. Nu till hösten har jag anmält mig till, förutom min dressyr-special lektion, en hopp-special grupp på ridskolan (hejdå pengar jag fick från försäljningen av min moped). Så varje vecka kommer jag i varje fall få hoppa en gång och rida dressyr en gång med Toruns ögon på mig och varannan kommer jag antagligen att rida privatlektion med Musse. Jag kommer att ta varje tillfälle att utvecklas, rida så mycket jag kan och lägga ner tid på att analysera och förbättras. Slipa på min sits, slipa på mina hjälper och försöka rida flera olika hästar. Utöver det kommer jag rida Rasmus fyra gånger i veckan där jag gymnastikhoppar en gång och rider dressyr en gång samt försöka hoppa Pelle en gång i veckan, kanske rida ut eller rida dressyr någon gång om mamma inte har tid.