HEM    OM JULI    OM RASMUS/MUSSE    OM PELLE    OM BEA    MITT MÅL   


Presentationsångest

Direktlänk || Åsikter || 2016-03-07 || 17:23:17

Livet fortsätter trots att det är måndag och dagarna långa.
På något sätt hänger vi alla med ändå.
 
Förra veckan hade vi matteprov på tisdagen. Provet skrevs i en sal alldeles för nära skolans byggarbetsplats och igenom hela provet var det ända som hördes borrande, hammrande och allmänt oljud. Det var inte mer än en gång jag bara ville ställa mig upp och skrika, riva sönder mitt prov eller bara springa ut därifrån. Speciellt hemskt var det när det var tyst i någon sekund för kroppen var på helspänn och bara väntade på att oljudet skulle sätta igång igen. Att urskilja ord och meningar var svårt och det tycktes ibland omöjligt att tänka. Efter provet var vi alla nere. Hela klassen kändes låg och vi alla klagade över ljudnivån. Vår mattelärare som varit sjuk kom tillbaka någon dag senare och var besviken. I en naturklass där många alltid ligger på A och ingen har varit underkänd på slutproven hittils var nu halva klassen underkänd och där fanns ett B samt tre C:n. Om glädjenivåerna varit låga innan sjönk dem ännu mer.
 
Personligen har jag inte presentationsångest längre. Jag har lärt mig acceptera att jag inte är superman men många i min klass känner ångesten över att prestera bäst. Hög press ligger på allas axlar och när pressen att vara på topp är ännu högre måste resultatet blivit för mycket. Klassrummet var knäpptyst och någon grät. Vår lärare var arg över att någon satt oss i en sal där ljudnivån var olidlig. Trots detta skyller ingen på oljudet utan alla verkar tro att det är deras eget fel. Visst att provet var svårt men ska jag vara ärlig tror jag att byggandet påverkade oss en hel del. Provet var inte bara en käftsmäll för oss utan även ett uppvaknande.
 
Matte fyra är svårt. Matte fyra är ännu svårare med presentationsångest. Och ännu lite svårare blir det när någon bankar i rummet bredvid.
/Juli