HEM    OM JULI    OM RASMUS/MUSSE    OM PELLE    OM BEA    MITT MÅL   


Sjukt trött och... sjuk

Direktlänk || Allmänt || 2016-09-05 || 19:41:59

Blä. Varför alltid jag, sjukdommar och skit? Varför attackerar ni alltid min kropp som älskar allt som får mig att lida? Jag mår nog sämst i hela världen, här i i-landet Sverige, i huset med stallet bredvid där min egna häst står, i mitt egna (stökiga) rum, ja asså, jag har nog det svåraste livet av alla på denna jord, så tyck synd om mig och skriv hur synd det är om mig i kommentarsfältet. Or don't. My life's pretty good except for this.
 
Either way, jag är trött. Uttråkad. Min mage gör ont. Riktigt jävla pissont just nu. Ibland gör den inte ont, men just nu känns det som om någon kramar den hårt, hårt, hårt och den stryps, stjälper efter luft i ett sista försök att överleva. När min första egna häst Thorana fick kolik brukade hon alltid kolla på sin mage och ibland bet hon den ilsket, försökte säga åt den att sluta vara en lite bitch och bara vara återgå till att vara normal igen. Just nu förstår jag de där ilskna betten, I really really do.
 
Men hey, imorgon måste jag må bra för det är första ridskolelektionen för terminen och jag tänker inte missa den. Antar att jag får fortsätta att bitchblicka min mage och försöka bita mig på magen ytterliggare någon gång. Skam den som ger sig, vänner. Skam den som ger sig.
 



L.ö.r.d.a.g.

Direktlänk || Allmänt || 2016-09-03 || 14:43:44

Vaknade imorse och kände mig lite konstig. Det är en konstig känsla - att vara ledig. Mitt rum är stökigt, jag är stökig och livet är som alltid lite stökigt. Gå upp, vakna, äta, se på youtube tills jag nästan skrattar. Alltid bara nästan skratt dock, jag är oftast inte en person som skrattar högt när jag är själv.
 
Min kompis Filippa skrev till mig vid åtta och frågade när hon kunde komma över. Jag svarade att nio gick bra och nio kom hon hit. Teet var klart och vi satte oss ner för att spela in vår andra podcast. Nej, ni har inte missat någonting - vi har spelat in två podcaster och ska antagligen lägga upp det första avsnittet den här eller nästa vecka så se fram emot det, tio personer som regelbundet läser min blogg. 
 
Filippa är min äldsta vän och vi tänker i princip likadant. Min hals brukar alltid vara lite rivig efter att hon varit här i någon timme, så ska halsen vara efter att jag har varit med någon jag tycker om. En trevlig stund resulterar alltid i att jag pratar för högt, skrattar för högt och skämtar om att döda någon eller något.
 
Jag gjorde pannkakor och nu sitter jag vid datorn för att skriva det här innan jag beger mig ut i stallet. Vid fyra kommer Torun och halv sex ska jag vara i bilen på väg till Lund Comedy Festival med Filippa och hennes syster Felicia. Fråga mig inte hur jag ska hinna för jag undrar fortfarande själv.
 
Hoppas er lördag är bra, jag har det bra trots att jag ätit för mycket pannkakor och pratat lite för högt i någon timme.
 



Skratta åt dina misstag

Direktlänk || Allmänt || 2016-08-25 || 17:33:00

Jag är en person som hellre än att tar tag i situationer skrattar bort det eller oroar mig tills jag känner mig sjuk. Det sista är väl inte särskilt hälsosamt och det första kanske inte heller är särskilt nyttigt i längden. Problem är oftast till för att lösas men jag tror även att många blåser upp problem och gör de större och mer oöverkomliga än vad de egentligen är. När jag själv är en person som ganska snabbt lägger problem bakom mig har jag svårt för sånna här människor. Visst kan jag överanalysera saker tills jag glömt bort det ursprungliga problemet men oftast analyserar jag för att undvika problemet i fortsättningen och oftast kan jag ändå ofta se bort ifrån problemet. Oftast.
 
I det stora hela tror jag inte att man kommer framåt av att älta. Att älta negativa upplevelser och återuppleva hemskheter får en snarare att stanna kvar i det dåliga. Desto längre det pågår, desto större blir problemet i slutet. Varje gång vi människor tänker på ett minne ändras detta minnet lite och efter att ha tänkt på den halvkassa upplevelsen ett tusental gånger med negativa tankar är det som hände helt plötsligt flera hundra gånger större och värre än vad det var från början. Många brukar säga att de tar livet med en klackspark och jag tror att det är det mest hälsosamma. Klarar jag av detta alltid? Nej.
 
Bea i sommras/våras efter att jag hittat knapparna igen när jag accepterade min motgång och att jag blivit hård.
 
Som jag skrivit innan är jag antingen 110% eller -10%. Antingen skrattar jag bort någonting eller blir upplevelsen det som fyller mina tankar i dagar, veckor, månader. Ett tag i vintras/våras glömde jag bort hur man red. Min finkänslighet försvann och den perioden var allmänt dålig. Jag gjorde allting okej men på gränsen till dåligt. På något sätt tappade jag bort min ridkänsla i det svarta hålet jag kallar min hjärna och frustrationen och de ständiga motgångarna gjorde mig ledsen och borttappad. Omständigheterna var dåliga - jag var väldigt stressad och fick höra kommentarer ifrån olika håll som gjorde mig ledsen och panikartad. När ridningen var det enda som betydde någonting för mig lade jag alla mina känslor där och när det gick dåligt blev jag ännu ledsnare över att min säkra plats gjorde mig nere. Till sist slängde jag ambitionerna åt sidan och accepterade att det gick sämre. Några pass efter att jag accepterat detta red jag Bea i form för första gången på en månad och jag var lyrisk - min ryttarkänsla var tillbaka efter att jag släppt kraven och de negativa tankarna. Nu är jag på ruta ett, kanske ruta två, med Rasmus. När vi går i skogen de första tio minuterna är han väldigt obalanserad och den lilla stigen vi går på förstår han sig inte riktigt på. Helt plötsligt går vi utanför vägen och jag får vända tillbaka honom. När han väl vänt fortsätter vi ut på andra sidan av stigen. Efter att äntligen ha kommit tillbaka till stigen efter ytterliggare några vändningar glider vi ut igen. Hade jag blivit arg eller frustrerad hade det inte fungerat. Istället får jag se det som träning i vikt- och styrningshjälper.
 
När jag nu blir äldre och nu har ett stort hopp framför mig tills jag klarar antagningsproven till hippologen (mer om det HÄR) hoppas jag att jag kan bli bättre på att tänka positivt och ta alla motgångar med en klackspark.
 
Videoklippet som inspirerade detta inlägg. Jag älskar Natasha Althoff från Dressage Mastery/Your Riding Success. Hon är sjukt duktig och hennes videor är väldigt bra och lärorika!



Tidigare inlägg