Att sluta när det går som bäst är ett vida känt ordspråk inom hästvärlden. Med unghästar, äldre hästar, med nybörjare... Att sluta när allting går bra är någonting även jag lever efter, speciellt i unghästträning. Efter gårdagens superträning för Torun med Rasmus kan jag verkligen sätta honom på vila efter åtta veckors arbete som han klarat av galant.

 

När Torun kom igår hade jag redan skrittat fram honom samt travat honom i öppen form och mest fokuserat på takten samt att gas och broms skulle fungera. Hon hoppade upp på Rasmus och började direkt att känna igenom honom. Några varv på volten senare och Musse går ner i en rund form och musklerna arbetar i hela kroppen. Torun har en förmåga att bara direkt hitta småsakerna jag missar. Jag älskar att se henne sitta upp på en häst, ibland oförberedd i jeans och ibland fullt ridklädd, och bara direkt hitta massa knappar och de där små detaljerna som fixar allt. Direkt sade hon att hans bogar var ostabila och bakbenen var lite obalanserade. Ifrån marken kunde jag faktiskt se hur han trampade under sig mer med ena bakbenet, men allteftersom blev det bättre. I vänster varv behöver jag böja honom mycket och i höger ska jag hålla honom så rak att han nästan är utåtvänd. Hon fick också fram att han ibland högg tag i bettet och drog uppåt. Torun berättade att han gör så för att det "drar i hans muskler". Detta är någonting jag måste arbeta med så att han lär sig att stretcha neråt, arbeta med rätt muskler och inte går upp när han känner för det. 

 

Efter några skritt-trav övergångar gav hon mig tipset att flytta honom undan för skänkeln i övergångarna i vänster varv för att få honom att gå kvar i form. Hon gjorde finfina halter och avslutade med att galoppera på volt i båda varven. Han såg så maffig ut ifrån marken, min taniga lilla häst. När han står stilla ser han så liten och tanig ut men när han reds ihop såg han faktiskt maffig och inte alls sådär tanig och stereotypt fullblodig ut. Torun berömde honom, sade att han var en väldigt trevlig häst och att hon hittade honom lätt.

 

Sedan var det min tur! Jag red igenom det Torun gjort och hon berättade allting hon lagt märke till igen och såg till att jag gjorde allting rätt. Vilken känsla! Torun är väldigt bra på att mjuka upp hästar. Efter bara femton minuter med henne på ryggen kändes han så mjuk, en känsla som jag brukar kunna behålla efter att Torun hjälpt mig hitta dit men som jag har svårare att hitta fram till. Speciellt tycker jag det är svårt hur mycket jag kan kräva och tydligen kunde jag kräva mer. 

 

Igår tog han rätt galopp i höger efter två försök och en gång tog han fel galopp i vänster så att både jag och Torun i princip stod och klappade i händerna och tjoade små glädjeskrik. Aldrig har jag blivit så glad över att en häst tagit fel galopp innan.

 

Från och med idag får Rasmus vila i en vecka. Kanske tar jag ut och skrittar honom i mitten av veckan om jag får sällskap men annars ska han bara gå och vara häst, ta till sig allting och gärna äta upp sig lite. Imorgon tar jag in honom och flätar upp manen för att tvinga ihop den på en sida och sedan får jag nöja mig med att stryka mina händer över hans mjuka päls i en vecka.