Igår fick jag min livs ritt. Jag vet att jag inte borde rida ut på Rasmus när han vilat dagen innan och jag hade planerat att hantera honom tisdag-onsdag där jag skulle rida en gång och longera en gång. Long story short, det passade bättre att rida ut på tisdagen och longera på onsdagen. Long story short, fel val.

 

Ja, Musse var typ het ifrån början. När jag red ut sist var han så duktig och mjuk men igår var han mer stretig och ville mest springa. Så, jag travade och galopperade men höll honom i form och fick honom att arbeta rätt. Ändå var han springig och ville bara framåt. Jaja, tänkte jag, vi tar det väl lite lugnt då! Men, när jag vänt hemåt och Rasmus kändes lite mindre het tänkte jag att "herregud, såhär töntig kan jag inte vara". Så, jag tänkte slå två flugor i en smäll och få bort lite av Rasmus överskottsenergi samt sätta lite muskler genom att galoppera någotsånär kontrollerat uppför en låååång backe. Vi satte av i trav och det gick okej så jag gav honom galoppskänkeln. Det gick okej i några meter men sedan.

 

Sedan gjorde han små krumsprång och ökade, ökade, ökade. Den runda hästen blev en pil under mig och det går så sjukt snabbt. Tårar kommer i ögonen och jag drar som en idiot i tyglarna. Efter 50-100 meter får jag äntligen stopp på honom. När vi står stilla hoppar jag av och leder honom. Rasmus är superglad och frågar om vi ska springa mer. Nej. Istället för att springa mer bestämde jag för att vi skulle klättra en massa i backar och sedan samlade jag ihop honom, gjorde halt på halt och övergång på övergång tills vi galopperade kontrollerat.