Godmorgon! Hoppas ni har sovit gott och är pigga och glada. Själv känner jag mig lite konstig, framför allt nu när skolstarten är så nära. På ett sätt är jag taggad över att komma igång med allting igen - ridlektioner, hästarna... Just nu känns det som om jag står stilla med ett ben på var sin sida av en klyfta i ett berg. Där står jag ganska stilla och överväger hur jag ska göra för att komma över klyftan. Just nu vill jag fram, fram, fram, kämpa för mina mål och komma framåt med Musse.

 

Samtidigt vill jag inte alls till skolan. Stressen, det ständiga inproppandet av fakta och de långa resetiderna är inte något att se fram emot helt enkelt. Speciellt nu när hösten och vintern väntar runt hörnet och allting snart är mörkt dygnet runt. Dessutom har jag äntligen kommit in i jobbet helt. Allting går på automatik, jag lyssnar på poddar, tänker och jobbar samtidigt. Åtta timmar tar inte så lång tid längre.