Ridlektionen kändes mycket bättre än sist och jag hittade ännu fler knappar.

 

Som jag skrev i måndags så är Hemingway en ganska speciell häst. Han rör sig som en gud men har blivit för hårt pressad innan. Det är inte det att han inte går i form - men han tycker att det blir för jobbigt ibland och speciellt i början innan han har kommit igång kan han vara lite bråkig och stanna. Under tiden han har varit hos Torun har han bara blivit bättre och bättre och numera stannar han eventuellt några gånger i början av lektionen. Jag tror att denna terminen är hans första där han får gå med på lektionerna och igår Torun sade att han gick jättesnällt mest hela tiden, vilket är kul att höra.

 

I sommras när jag var på läger hos min tränare Torun såg jag Hemingway ridas några gånger och han var då mycket värre. Ett tag förra året gick han även med på mina lektioner med sin skötare som lagt ner jättemycket tid och kärlek på honom och där kunde man nästan se skillnaden för varje gång. Efter att ha sett honom ett tag fick jag alltså honom under lektionerna från och med förra tisdagen. 

 

Igår red jag alltså för andra gången på denna trevliga herre. Han stannade lite några gånger i början men det var inte särskilt farligt. Temat på ridlektionen var "sträckta tygeln", en övning som kontrollerar att hästen är böjd även utan stöd ifrån tygeln. Alltså jobbade vi mycket med lösgjordhet och att hitta mer självbärighet hos hästarna. Hemingway gick helt okej i början men mot mitten blev jag lite för hård och tappade lite. Men då är det häftigt hur några få ord från en tränare kan ändra så mycket! Torun sade till mig att "tänka mer frammåt och böj honom lite mer runt innerskänkeln" och så släppte det för några steg. Jag hittade verkligen det där flytet, kom in mer i rytmen och kände att hans ryggverksamhet samt bakbenen kom med mer. Efter några steg tappade jag det igen men mot slutet hittade jag tillbaka mer och mer, vilket var väldigt häftigt. Det var lite av en "AHA!" känsla och jag längtar redan tills nästa lektion!