Speciellt medan vi dömmer ut häst efter häst eftersom de inte har potential att gå långt nog.

 

Michelle Petersson skriver att hon känner att hon har stått stilla i sin ridning i något år och jag känner med henne. I flera år stod min ridning blickstilla och jag var inte särskilt duktig. Visst hade jag fin balans och jag var orädd men jag kunde inte jobba en häst i någon vidare form. För ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig dock att jag var trött på att vara halvbra och ville helt enkelt bli bäst. Självklart hade jag innan också velat vara bäst och jag hade tränat men inte riktigt andats hästar. Där började min resa. Bok efter bok om ridning slukades, jag kollade på clinicar på youtube och lade ner min själ på att faktiskt utvecklas. Och det funkade.

 

Jag tror alltså att vi alla kan utvecklas. Precis som att en fjording kan bli duktig på dressyr kan alla ryttare bli duktiga men bara för det tror jag inte att en fjording kan gå SM. Ingen skulle någonsin heller säga att alla människor kan få A i Matte 3C bara de försöker tillräckligt mycket. Precis som i livet utanför hästarna föds vi alla med olika förutsättningar och vi kommer alla gå olika långt. Detta betyder dock inte att vi inte ska sluta försöka utvecklas - för det kommer alltid tillsist och vi vet inte hur långt vi kan gå förrän vi har försökt.

 

Ibland står vi stilla i utvecklingen, till och med kanske tar ett steg eller två tillbaka. Det är omöjligt att avgöra hur länge ett sånt här uppstannande kommer att vara och det är riktigt jobbigt att se andra bli bättre när det känns som om man själv nästan blir sämre. Egentligen tror jag inte att det inte betyder att man inte försöker - för att ibland går det bara inte. Jag vet inte hur många gånger jag försökt lära mig vad fyra gånger åtta är utan framgång och jag är ändå bra på matte. "Fyra gånger åtta!" brukar min kompis skrika till mig och varje gång svarar jag olika. (36! tänker min hjärna just nu)

 

Men det går snabbare och snabbare för mig att komma ihåg att fyra gånger åtta är trettiotvå (var tvungen att räkna det typ tre gånger). Personligen tror jag nämligen att vi aldrig står helt stilla i vår utveckling trots att det kanske känns så. För hade vi inte utvecklats alls hade vi stått på exakt samma plats som sist och det gör man nästan aldrig om man kollar tillräckligt noga. Visst suger det att stå stilla men jag brukar alltid tänka på dessa uppstannanden som piaffer innan längd trav. Snart skjuter du iväg!