Vi har fortfarande inte någon vidare stabil form.

 

Jag vet att jag inte är en dålig ryttare men det drar ändå ner mig. Ridkänslan är där och vi har båda två utvecklats väldigt mycket tillsammans, jag som ryttare och Bea som ridhäst. Vi har trots allt gått från att varken ha styrkan eller finessen att fatta galopp och hålla den på volt till att kunna fatta galopp ifrån skritt och hålla den finfint. Men formen är fortfarande inte hundra och trots att jag vet att det inte betyder allt så stör det mig. Överallt ser jag hästar i fin form med huvudet enligt lodlinjen. Var huvudet finns gör inte formen, jag vet, men det är svårt att inte låta det komma åt mig. För det känns fortfarande dåligt när jag ser alla andra bloggare på sina ädlare hästar som går i perfekt form. Eller ja, inte bara ädlare hästar, många hästar som är grövre än Bea går i snyggare form. Visst har hon blivit kortare och mer ihop men jag önskar att vi bara kunde komma ihop den där sista, lilla biten. Att mulen kom in lite mer och hon blev lite mjukare. För just nu vet jag inte hur jag ska göra för att få ihop henne den sista biten.