Musse blev longerad idag. Jag satte på honom det bruna tränset som är väldigt basic och fäste longeringslinan under hakan i nosgrimman. På detta sättet har han ett bett i munnen som jag inte råkar ta i för mycket men får ändå jobba med bettet. Sätter jag på inspänningar kan jag dessutom fästa det i bettet. I vilket fall som helst gick jag med honom för hand i tre minuter innan jag lät honom skritta ut på volten. Vi började med att slipa på att stanna på komando. Det tog några gånger innan han stannade riktigt bra och jag upprepade det ändå några fler gånger. Sedan lät jag honom gå ut på en större volt och satte igång traven. Han såg som alltid lite småstel ut i sin trav, huvudet rätt upp och lite utåt för att balansera sig och med nöd och näppe i takt. Det tog något varv innan han slappnade av lite mer och fick igång takten lite bättre. Jag vände in hans huvud så han inte drar det utåt, vilket gick mycket lättare än det gått innan. Vi gjorde lite övergångar mellan skritt och trav och lade in några halter emellan och han var så lugn och fin!

 

Jag gjorde samma sak i det andra varvet och sköt sedan fram honom i galopp. Om första klivet var hur väl han lyssnade på mina kommandon var det andra klivet att han lugnt på en volt runt mig, något han inte gjort innan. Det var en sån himla härlig känsla. Jag bytte varv och lät honom galoppera i det andra varvet, samma där - lugn och fin. Han verkade tycka det var skönt att få galoppera och frustade flera gånger. Han bröt av någon gång när han tyckte det var för jobbigt men gick direkt fram igen när jag smackade på honom. Vi vände håll igen, galopperade, bytte varv igen och galopperade.

 

Efter galoppen skrittade vi lite till och sedan gick vi bort till bommarna jag lagt upp i andra sidan av paddocken. Det var fem bommar där de två yttersta var vanliga, de två innanför upphöjda och den i mitten var vanlig. Först rev han ner dem hipp som happ men efter några försök åt båda hållen travade han så himla fint över dem med fina bakben. Efter det berömde jag massor och skrittade av honom. Han såg nöjd ut efter våra ynka 15 min där han tagit tre stora steg framåt. Första veckan jag hade honom hade jag aldrig longerat en häst. Han stack ifrån mig för tre veckor sedan med longerlinan fladdrande efter sig och idag har vi kommit såhär långt! Stolt över både honom och mig själv. Sen kan jag även nämna att han mot slutet faktiskt markerade lite på ena fram några gånger. Det var hoven som var lång innan och jag antar att han ömmar ifrån skoningen i tisdags då just den hoven fick det tas ganska mycket på. Ville därför inte dra på alltför hårt såklart trots att det var väldigt lite.

 

 

Men Pelle då? Jo, den lilla krabaten var också så sjukt duktig idag! Jag satt upp barbacka (sitsträning woho) och skrittade fram honom. När jag plockade upp tyglarna började jag arbeta som jag gjorde i måndags när jag red honom - gas och broms. Pelle litar inte riktigt på bettet, helt enkelt och jag vill gärna visa honom att bettet inte alls är farligt om man faktiskt bara lyssnar. Alltså satt jag med i princip ingen kontakt i början och jobbade med att göra halt och skritta på igen. Lyssnade han inte på mitt säte rörde jag hans mun lätt, lyssnade han fortfarande inte tog jag i lite mer osv. Han kom ihåg mycket ifrån i måndags och lyssnade direkt jättebra! Jag gick vidare till traven och ja, jag red lätt barbacka och ja, det var lite jobbigt. Han lyssnade jättebra där med så jag fattade helt enkelt galopp och bröt av. Ni kanske inte riktigt förstår hur stort detta är men Pelle har varit ganska omöjlig att galoppera lugnt med. Han kör upp huvudet, flåsar som en rabies-smittad hund och håller på att piaffa eller galoppera på stället. Så, jag gick över i andra varvet och gjorde samma. Fortfarande lugn. 

 

Vi jobbade vidare i traven med övergångar och jag började ta lite mer kontakt i munnen. Fortfarande fjäderlätt men vi fick jobba med mycket övergångar, halter och ryggningar för att få honom att lyssna igen efter galopperna. Vi galopperade igen på volt och gjorde mycket trav-galopp övergångar. Han blev taggad denna gången men långa vägar ifrån så galen som han brukar bli. När han blev stissig gick jag över till att skritta, göra halt. Sedan jobbade vi även mycket med att göra halt, trava, göra halt, trava. Det gjorde att han lyssnade bra och det var faktiskt väldigt roligt att rida allt detta! Han kanske inte gick i någon form men han sökte sig faktiskt mot bettet några gånger vilket jag ser som en stor framgång, faktiskt. Även vi travade över några bommar ett fåtal gånger.