Osäkerhet, obalans och före-bilder

Idag blev det ett 25-minuters pass i paddocken med skritt, försiktig trav, övergångar och lite halter. Han kändes mycket finare i skritten idag än sist vi red i paddocken och tar kontakt med bettet och skrittar på jättebra. Traven är fortfarande väldigt... orytmisk och obalanserad, vilket den nog kommer att vara ett tag till. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska gå vidare och känner att jag behöver lite tränar-hjälp. Jag vet att jag kan jobba ner hans huvud så han går i vad som ser bra ut då jag red honom så under provridningen när jag inte riktigt insåg hur grön han var. Då tyckte jag att jag fick igång ryggen och på bilderna ser han rund ut i både rygg och hals. Samtidigt vet jag att jag inte kan jobba ner honom då balans är någonting han borde hitta själv - jag vill inte göra honom beroende av mina hjälper och vill absolut inte tvinga ner honom bara för att det "ser bättre ut". Så ja, lite kluven är jag allt. Under provridningen kändes han starkare och gick faktiskt okej på volt - någonting han inte kan nu med huvudet rakt upp.

 

Ifrån andra provridningen. Jag ser ju visst att han knäpper av lite i nacken och kommer för mycket bakom hand men tycker ni att jag ser helt fel när jag ändå säger att han ser aktiv ut i bakdelen och har rund rygg som är aktiv? Här tyckte jag att han dessutom kändes ganska fast och inte alls så obalanserad som han är nu. Men ja, det kanske är det som är grejen - för att få en stabil häst som håller länge måste han lära sig att hitta balansen själv. Samtidigt bygger han ju fel muskler av att gå med huvudet uppåt nu. JAG VET INTE. Måste träna och prata med Torun snart känner jag mest.

 

Utöver det vet jag inte riktigt hur jag ska fortsätta med övningar för att hitta balansen. Jag vet grunden - öva, öva, öva men känner att jag behöver direktiv att gå efter. Ska försöka få tag på Torun så vi kan träna nästa vecka och fram tills dess blir det uteritter och lite mer longering.

 

Vill bara lägga till en lite kommentar om den första bilden att NEJ SJÄLVKLART DRAR JAG INTE I MIN HÄST. Ett foto är en ögonblicksbild som inte ger hela historien, okej? De här bilderna var de enda två där vi faktiskt var i fokus och därför valde jag dessa. Jag vet att den övre bilden ser illa ut men nej, jag drar inte i honom så att han drar upp huvudet. Snarare håller jag precis kontakt med honom och han håller uppe huvudet för att hålla balansen som han ännu inte har. End of rant.

I skritten är han däremot jättefin! Han trampar under sig, går på framåt och går i en avslappnad form. Det är knepigt att böja honom på volterna men vi jobbar på att få honom mjukare.

 

Vet inte om ni hört mig beskriva Rasmus skritt som hans parad-gångart? Jag menar, kolla hur han trampar i första bilden! ♥_♥

 

Och sen har jag även lite tråkigare nyheter. Gissa vem som kom in med två nya sår? Jo, men såklart Rasmus! Ett ytligt sår på framsidan av kronranden (inte djupt alls, mest avskavd päls och liiite igenom huden) och ett ganska nära ganachen. Det var torrt men lite djupare och rött. Han verkade inte störd av det och det var inte varmt eller kladdigt så jag sprutade på lite första-hjälpen spray och smörjde på min trusty ol' tjärsalva (aka fyra ess). I traven idag markerade han fortfarande lite på hoven som blev verkad men mycket mindre än vad han gjorde igår. Hoppas att han blir bättre snabbt, det kändes inte så kul att trava på honom även om vi inte travade mycket och väldigt, väldigt lätt.

 

Förlåt för lite rörigt inlägg med mycket tankar men känner att jag behöver skriva av mig. Kanske tycker ni att jag låter okunnig och inte borde ha unghäst men jag tycker det är bättre att vara ärlig med sina undringar och "dumma" funderingar. Om det bara var perfekta människor som kan allt som får ha häst skulle inte så många få ha häst. Var glad över att jag faktiskt tänker tankarna och undrar över saker istället för att bara knyta fast honom i inspänningstyglar och knäppa av hans nacke. Vi alla måste undra, fråga och tänka saker innan vi blir bättre, annars utvecklas vi inte.

 

Min underbara häst♥

Förstår dina funderingar och tycker att du resonerar bra kring balansen. Han måste kunna lära sig och att balansera och bära sig själv.
Bilderna från provridningen ser ju jättefina ut och tycker att ser ut som att han trampar under sig ordentligt även om det inte är fullt rätt att bedöma över en bild eller två.

Nu vet jag inte exakt hur du red det här passet men skritten ser ju jättefin ut. Jag tror och tycker att man inte ska snöa in för mycket på volter ex. Utan rid två varv på volten, följ fyrkanten 2-3 varv och ser inte på volten igen. Gör övergångar vid varje/varannan bokstav beroende på hur kan klarar det.
Använd mycket bommar, då kommer han bli tvungen att balanser upp sig. Antingen 5-6 st längst långsidan men helst innanför och sedan avancera ut de över medellinjen.

Hoppas jag hjälte till lite iaf :)

Och också, både min nuvarande veterinär och en "gammal" veternär vi haft via jobbet säger (liksom andra veterinärer) säger att longering är ingenting man ska göra ofta. Vill/kan man inte rida så gå hellre en promenad eller tömkör.

Nu blir det mycket! haha, menade inte att du inte ska longera, men helst inte flera dagar i rad och helst inte fler än en gång i veckan.
Jag longerar OCKSÅ, ibland. :)

Så nedrans tradigt med sår, tror inte du har missat min otur med Nora på min blogg. Tre sår på tre veckor, alltid så tråkigt!

Skritten ser himla fin ut på Rasmus, och precis som du säger - bara att öva öva öva. Kan vara skönt att ha någon med mer kunskap som bollplank också så bra att du ska kontakta Torun. Han såg fin ut på provridningen med tycker jag, väldigt vacker häst. Spännande att följa er utveckling!

svar: vad bra :D Ang bommar med longeringen så tänkte jag också som du, att jag inte ville rida över bommar förens han klara det bättre under longering, men Lilleman är helt kass på travbommar vid longering, galoppbommar ska vi inte ens tänka på, men vid ridning går det jättebra.
Du kan ju prova, ibland behöver de ju faktiskt någon sitter på och talar om för de att bromsa eller öka för att kommer på ett rätt sätt över bommarna.

Och nu kommer ju det här tråkiga.... Det är bara att öva och öva, reptera och reptera.
Du har trots allt inte haft honom så länge :) Jag har ändå haft Lilleman i snart tre år.

Vad roligt! Då vet du ju också att du gör rätt <3